Kommentarer till digital version av Jan Olof Rudéns licavhandling om

Vattenmärken och musikforskning

 

Jan Olof Rudéns licentiatavhandling är till sidantalet omfattande; c:a 600 sidor. Avhandlingen finns inte utgiven på förlag. Den finns inte längre att tillgå från UU Musikvetenskapliga institutionen. Den finns endast på ett fåtal bibliotek i Sverige. Den är m a o svår att få tag på, på alla sätt.

Min tanke med att göra en elekronisk version av nämnda arbete var dels att göra den mer lättillgänglig för envar, men även att göra en s a s OCR:ad version vilket skulle medföra att texten skulle kunna hanteras digitalt, kort sagt lämplig för ordbehandling.

Jag vill här rikta ett stort tack till författaren som välvilligt lånat ut sitt ex. av avhandlingen.

Av tidsskäl har jag avstått från att OCR:a in de Kronologiska och Systematiska förteckningarna - de återfinns här endast som icke sökbara pdf-bilder. Den informationen skulle passa bäst i en digital relationsdatabas. Det mesta av avhandlingens löptext finns dock i sökbar digital form.

Texten är inskannad med 300 dpi, vattenmärkes-avbildningarna med 400 dpi. Den förlaga jag använt för inskanningarna (Jan Olof Rudéns privata exemplar) har aldrig haft den trycktekniska kvalitet (kopior av maskinskriven text, samt kopior av blyertsteckningar av vattenmärken) som kunde vara önskvärd för att göra en högre kvalitativ pdf-version, eller OCR-version. Texterna är skrivna med skrivmaskin (troligen Halda eller Facit) innan de elektriska IBM-maskinerna med utbytbar skrivkula blev mer allmänt populära kring 1970, vilket har resulterat i att alla bokstäver är ojämt nedslagna, något som i sig gör det svårt att genomföra en snabb OCR-inläsning:

I dagsläget finns därför de flesta avhandlingssidorna endast som pdf-filer. Bilderna av vm i Bilaga II har roterats 90° för att underlätta betraktning.

Att tänka på vid utskrift

Använd inte någon form av automatisk sidutskrift som anpassar sidan till papperet, typ ”to fit” eller ”Fit to page”: då ändras sidstorleken så att utskriften skiljer sig från pdf-dokumentets originalstorlek, dvs utseendet förvrängs!

Om dpi (dots per inch) och ppi (pixels per inch)

Som nämnts ovan är pdf-materialet inskannat med en uplösningsinställning på 300 resp. 400 dpi, dvs antalet punkter per tum. 300 dpi är lämpligt för vidare bearbetning med OCR-inläsning. Allt över 150 dpi är lämpligt att skriva ut på en skrivare.

För betraktande av pdf-dokument på en datorskärm har tidigare 96 ppi för PC- och 72 ppi för Mac-datorer varit det optimala. Idag (år 2007) finns datorer som har andra opimala skärmupplösningar. Därför finns inget enhetligt ppi-värde för betraktande av t ex pdf-filer på en datorskärm längre: det blir som det blir på varje enskild datorskärm.

Enkelt uttryckt: det var och en ser på sin skärm ser inte lika dant ut som det som kommer ut på papper vid utskrift. Och även där skiljer sig resultatet; det beror på varje enskild skrivare.

Det finns alltså en och samma elektroniska verion av Rudéns lic.-avhandling. Den kommer alltid att vara identisk från dator till dator (inne i datorn), men presentaionen av densamma på skärm eller utskrift på papper kommer att variera med samma antal datorer och skrivare. Man kan säga att var och en i praktiken får sin personliga variant av avhandlingen.

Redaktionella kommentarer

Jan Olof Rudéns egna handskrivna anteckningar, ändringar och kommentarer i originalet har så långt möjligt överförts till den elektroniska versionen. De flesta är markerade som kommentarer. Redaktionella justeringar av undertecknad är även kommenterade.

Understruken text är ersatt av mer lättläst fet stil.

Den maskinskrivna ”dubbelvokalen” ÿ har ersatts av ij, som i Rijs.[1]

Friskrivning

Trots att förlagan som använts till inskanningen kunde ha varit av högre kvalitet bedömer jag resultatet som acceptabelt. Tolkningar och slutsatser som görs utifrån denna elekroniska upplaga i PDF-format sker på varje betraktares eller bedömares eget ansvar, inte undertecknads.

Borås i januari 2007

Jan Enberg

[1] Det mest troliga är att de handskrivna orden Rijs är just skrivna med ij och inte ÿ, även om de kan tyckas likna de senare. Oavsett uttal, (jfr dagens Rijswijk, som enligt NE uttalas [reijsveijk], eller möjligen [rejsvejk] eller [reisveik]) så finns inte ”dubbelvokalen” ÿ hos t ex Urban Hiärne. Hiärne använder i skrift den dubbla vokalen ij för långt i-ljud. (Om det uttalas som ett rakt i [ri:s] eller som diftong, t ex [reis] är en annan sak.)

"Men såsom det Hebraiska ordet (---) Schebet är mångtydigt, så at thet betyder icke allenast een Spira, vtan thet är ock ett Rijs, en Kepp eller Staf, virga, äfwen såsom det ordet Wand på gammal Swenska betyder en Kepp, eller ett Rijs, så heter också Wand eller en gullwand een Spira; Altså tyda de på sin sida, at riset eller straffet icke skal tagas bort ifrån dem, förr än Hielten Schilo eller Messias kommer, den de ännu wänta, som skal befrija dem ifrån Gojim, Hedningarna och deras ook, och läggia dem vnder Judarnas fötter.” 

ur Hiärne, Urban: Orthographia Svecana, c:a 1716 s. 111.

"Paris, som orsak war til Trojæ vndergång, skrifwer iagh wäl medh ett i, och då är accentus i första stafwelsen; men hwad hufwudstaden Parijs angår, då är accentus i sidsta stafwelsen och heter Parijs på Swenska. Een åsna sändes til Parijs, hon kom tilbaka lika wijs, skrifwer Thyrsis."

Ibid., s. 103
 

 

Tillbaka